”Vi har skapat en egen kreativ zon där vi bestämmer till 100%”

”Vi har skapat en egen kreativ zon där vi bestämmer till 100%”

Låtskrivande, produktion, sång, distribution, visuella element. Systrarna Jenny och Cecilia Vaz gör allt själva och har järnkoll på sitt VAZ-universum. Samtidigt ligger de bakom Studio XX, ett samarbete och gemenskap som bildar en arbetsmiljö helt fri från skeva strukturer och könsroller.


Foto: Pressbild

Ni har varit aktiva i musikbranschen i över 10 år, producerat och samarbetat med bland andra Beatrice Eli, Gnucci, Titiyo, Jonathan Johansson… Varför väntade ni så länge med att göra och släppa er egen musik? 

- För oss har det alltid varit viktigt att det skall kännas rätt i magen när det kommer till vad vi släpper och inte. Vi har alltid haft en väldigt tydlig vision om hur vi vill att vår musik ska låta och vad vi vill förmedla med musiken. Så de senaste årens arbete har handlat mycket om att förfina och slipa vårt hantverk, både som producenter och som låtskrivare. Vi har hela tiden jobbat med att hitta vår väg, att bygga något där vi inte behöver kompromissa med vår vision och vår idé av hur man kan arbeta med musik. Det var viktigt för oss att skapa en helt egen kreativ zon där vi bestämde till 100 procent.

Varför väljer ni att ge ut på vinyl?
- Vi har alltid älskat det formatet och det har varit en barndomsdröm att släppa en egen vinylskiva. Den första musiken som nådde våra öron kom från mammas och pappas vinylsamling, så det känns extra speciellt att skapa något som faktiskt skulle kunna vara en del av den där samlingen. Även om man inte kan konkurrera med Jackson Five, Otis Redding och Stevie Wonder, så är det grymt stort att kunna existera i samma format, ligga i samma brandgula plastback, och spelas på just den där slitna vinylspelaren.

Ni startade eget label. Varför? Fördelar och nackdelar med att köra eget?
- Eftersom vi inte är signade på något bolag så har det varit en resa just när det gäller att släppa vår musik. Hur gör man, vad krävs av oss, hur ser hela den tekniska och juridiska biten egentligen ut? Det var när distributionstjänster som Spinnup och Record Union med flera började dyka upp som vi insåg att vi även kunde distribuera vår egen musik. Därifrån var inte steget lång att starta en label - det kändes helt givet faktiskt. Framför allt så är fördelen att vi har full kontroll på våra releaser. Vi kan bestämma när vi vill släppa musik, och vad vi ska släppa. Sedan var det viktigt för oss att förstå processerna bakom ett skivsläpp. Det är ju flera delar som ska fungera i samklang. Ekonomi är också en faktor. Genom att kontrollera distributionen så kontrollerade vi också alla digitala intäkter. Det är inte alltid den roligaste delen, men när man arbetar så som vi gör så är det viktigt att ha koll på det. Sedan tänker vi att det inte kommer att stanna med att bara släppa vår musik på Kinship, vi vill ju växa och även arbeta med och släppa andras musik framöver.  

2015 startade ni projektet Studio XX - vad är det?
- I korta drag så handlar det om att arbeta mot en mer jämställd musikbransch. Vi har byggt en studio där vi håller sessions med andra kvinnliga kreatörer, producenter, låtskrivare och artister. Målet är att göra och släppa musik där kvinnlig kompetens återfinns i varje led. Så det är ett separatistiskt projekt där huvudfokus är att skapa en arbetsmiljö helt fri från skeva strukturer och den mansnorm som tyvärr genomsyrar studiomiljöer och låtskrivarsessions idag. Vi ville göra något som i praktiken förändrar den statistik som vi idag har när det kommer till upphovs(män), se till att fler låtar konkurrerar på listorna där kvinnor och ickebinära står som 100 procent upphovspersoner. 

- För oss är detta verkligen en hjärtefråga som vi jobbar med hela tiden. Det var viktigt att bygga ett nätverk av artister och kreatörer som kunde dela erfarenheter, organisera oss och ta kontroll över den kreativa processen. Sedan har vi fått så otroligt fin respons på projektet och haft möjlighet att arbeta med många av våra idoler, vilket är otroligt mäktigt. Till dags dato har vi haft över 40 medverkande (Jenny Wilson, Beatrice Eli, Lune, Agnes, Maja Francis, Linnea Henriksson, Namasenda, Tove Styrke med flera) och det har släppts ett flertal låtar som följd av projektet. Så vi kommer definitivt att fortsätta, och vi hoppas att det kan växa och förgrena sig ytterligare såklart!  

Som systrar och musikskapare - hur funkar ert samarbete? Vem är den drivande? Vem sätter ner foten och säger stopp när det behövs? 
Oj, svår fråga. Vi har gjort detta så länge, så vi arbetar nästan som i symbios numera. Vi är båda väldigt drivande men på olika plan. Vi har våra olika områden som vi brinner för när det kommer till själva skapandeprocessen, vilket är något som utvecklats och utkristalliserats över tid. 

Jenny: Cecilia är definitivt den som arbetar med beatsen, styr upp arrangemang och övergripande struktur på själva låtarna. Jag gör mer av syntarr, soundscapes och samplingar samt mixar mycket. 
Cecilia: När det kommer till inspelning så växlar vi och agerar varandras tekniker så man slipper spela in och editera sin egna sång. Det brukar vara skönt. Vad gäller att skriva låtar så varierar det väldigt mycket. Ibland så kommer en av oss med en färdig låt som vi plockar in i studion och börjar jobba på, och ibland så har den andra gjort ett proddutkast som vi tar vidare. 

På ”Necessary” (Pt. I och Pt. II) har ni gjort allt själva: musiken givetvis, men även omslag och allt visuellt. Varför? Blev det som ni tänkt er?
- Vi har alltid sett det visuella som ytterligare ett lager som kan förstärka det musikaliska uttrycket. Så det var viktigt att vi fick göra det på vårt sätt. Sedan så älskar vi att fotografera och filma, så det kändes naturligt att fota omslagen och arbeta med den biten. Vi ville göra något som representerade oss och blev en presentation av oss som personer. Därför valde vi att göra det så avskalat som möjligt. Det var viktigt att det inte fanns några tydliga tidsmarkörer, som exempelvis kläder kan ge, så vi valde att plocka bort allt sådant i så stor utsträckning det var möjligt. Själva skivorna är även säsongsbetonade, då blev blommor och växter ett grepp vi valde för att förstärka det. Det är såklart inte helt lätt att skapa något där man är själva motivet, kunna förhålla sig till det och ha ett utifrånperspektiv. Men nu när allt är klart och vi har hela bilden så är vi jättenöjda med hur det blev. Det landade där vi ville.  

Har ni något råd till unga musikskapare som vill ta sig in i branschen? 
- Det är alltid svårt att ge råd när det kommer till musik och musikbranschen. Just eftersom det finns så många vägar att gå. Det finns inget rätt och fel egentligen. Men det allra viktigaste för oss har varit att tro på vår kreativa vision. Tro på sina musikaliska ideér och ta dom hela vägen. Försöka att inte påverkas av utomstående och hålla sig så långt ifrån tyckare som det bara går. 
Vi har ju turen att vara två. Det är sjukt viktigt att ha någon att bolla med. Det är svårt att vara själv. Så ett tips är att hitta en partner in crime som man kan prata med och lufta sina ideér och tankar. Och att försöka hitta likasinnade. Söka upp nätverk av andra musiker och producenter som håller på med liknande saker som man själv. Det finns väldigt många bra onlineforum och grupper där man kan få stöd och bolla erfarenheter med andra. Sedan tror vi på att söka sig till utbildningar överlag. Där har man chans att utveckla sitt hantverk men också bli en del av ett sammanhang. Sist men inte minst: Aldrig ge upp. Fortsätta. Fast det känns tungt. Trots motgångar ge sig själv en klapp på axeln och fortsätta att jobba på. Det tar tid och ingenting händer över en natt. Det krävs hårt jobb och att man hänger i.

Ni har nominerats i kategorin Årets Producent på Grammisgalan 2018, en ofta ganska kill-dominerad kategori. Vad tänker ni om det?  
- Det är otroligt kul att vara nominerad till Årets Producent. Helt galet faktiskt! Vi har har haft som mål att någon gång bli nominerade i den här kategorin så det känns helt fantastiskt givetvis. Det är en tung och viktig kategori, och det är en kategori som har varit väldigt mansdominerad genom tiderna. Så för oss är det stort att vara en del av något som förändrar den statistiken. Det är ett kvitto på att tiderna förändras och vi är på väg framåt. Att bli erkänd för sitt producentskap på det sättet gör ju också att man blir taggad på att fortsätta kämpa, och förhoppningsvis kan det inspirera andra unga kvinnliga producenter att göra detsamma.

Att producent-skrået är så mansdominerat - håller det på att förändras? 
- Definitivt. Det har alltid funnits väldigt många kvinnliga/icke binära producenter. Ofta återkommer argumentet “det finns inga” när man försöker förklara den låga representationen av kvinnliga producenter och upphovsmän. Detta stämmer ju inte, utan det finns och har alltid funnits. Problemet är att de inte lyfts fram. Media och journalister har ett stort ansvar i hur man rapporterar kring musik och hur man bemöter kvinnliga producenter och kreatörer. Vad fokuserar man på? Hur stort utrymme ger man manliga producenter när man recenserar och rapporterar kring en kvinnlig debutant, kontra när man rapporterar kring en manlig debutant, exempelvis? Det finns hundratals exempel på detta och det är dags att det tas ansvar på den fronten. 

- Man är väldigt snabb med att hylla det manliga geniet och samtidigt väldigt bra på att förminska de kvinnliga genierna. Vi skulle kunna göra en lista på hundratals kvinnliga producenter och kompositörer som har varit helt avgörande genom musikhistorien. Så det är ett strukturellt problem som återfinns i alla led i musikbranschen. Vilka satsar vi på, vilka lyfter vi när vi pratar producenter, vilka väljer vi som föreläsare, vilka sätter vi i sessions med vilka, vilka gör vi till A&Rs, vilka bokar vi på festivaler, vilka låtar spelar vi i radio, vilka presenterar priser, vilka vinner priser, listan kan göras hur lång som helst. Vi skulle inte säga att producent-skrået är mansdominerat utan mansstyrt: män lyfter män som lyfter män. Men det håller på att förändras, och de skivbolag och förlag som inser den otroliga potential som finns och ligger och bubblar är de som kommer gå i bräschen framöver. Det är vi helt övertygade om.    

Text: KWD Studio

TILLBAKA TILL STARTSIDAN

Publicerad: 
25 januari, 2018