Vad gör svenska musikorganisationer för yttrandefriheten?

Den 16 november sände Mitt i Musiken ett program om svenska musikorganisationers okunskap och ovilja att engagera sig för musikers yttrandefrihet. Sara Moen ansåg sig ha frågat hela musiksverige om deras engagemang. SKAP hade de tyvärr missat. Hade de frågat SKAP hade de fått reda på att vi har kontakt med Freemuse som driver dessa frågor internationellt.

SKAP:s ordförande Alfons Karabuda tog efter programmet kontakt med Sveriges Radio och förklarade SKAP:s i frågan. Alfons Karabuda skrev ett blogginlägg på Kulturskaparna som Freemuse publicerade på sin hemsida 1 december. ASCAP (amerikanska motsvarigheten till Stim) tog också upp delar av den i sitt nyhetsbrev.

Här är artikeln i sin helhet:

”I shall close my dirty mouth only after death” – Kulturskapare och yttrandefrihet

Den här bloggen handlar normalt om upphovsrätt, men nu publicerar jag några rader om yttrandefrihet. Så konstigt är det inte – upphovsrätt och yttrandefrihet hör ihop. En del menar att de är ett omaka par som inte fungerar tillsammans. Andra menar tvärtom att de kompletterar varandra, till och med stöttar varandra. Att enbart hävda att upphovsrätten skulle utgöra ett hinder för yttrandefrihet är att kraftigt förenkla saken. För mig som musikskapare kan upphovsrätten tvärtom vara verktyget som ger mig möjlighet att använda min yttrandefrihet.

På många sätt lever vi som debatterar upphovsrätt och yttrandefrihet i Sverige med ett lyxproblem. Fråga Lapiro de Mbanga, sångare och mycket populär sådan från Kamerun. Det är de Mbangas ord jag citerar i rubriken till denna bloggpost.

Pierre Roger Lambo Sandjo, som han egentligen heter, sitter fängslad sedan snart tre år. Varför? I sin låt ”Constitution Constipée” kritiserade han 2008 de förändringar i grundlagen som gav president Paul Biya obegränsad tid vid makten. En kämpe för demokrati och yttrandefrihet. I ett land där varken han, hans tunga eller hans musik har något skydd överhuvudtaget.

Freemuse heter en organisation jag arbetar med i min roll som ordförande för SKAP, Föreningen Svenska Kompositörer Av Populärmusik, och i vårt europeiska nätverk ECSA, European Composer and Songwriter Alliance. Freemuse arbetar globalt med yttrandefrihetsfrågor för musiker och konstaterar att censuren inom musiken är alarmerande utbredd världen över. Varken den enskilde kulturskaparens upphovsrätt eller yttrandefrihet respekteras.

I mina kontakter med Freemuse har jag bland annat följt händelserna kring Lapiro de Mbanga. Tidigare i år hade jag också  förmånen att få introducera organisationens vd Marie Korpe och Freemuse för representanter för den svenska musikbranschen. Idag kontaktade jag därför Sveriges Radio och Mitt i Musiken som i veckan skildrat både Lapiro de Mbangas öde och arbetet Freemuse gör för honom och andra musiker.

Mitt i Musikens inslag satte fingret på en öm punkt – vad gör svenska musikorganisationer för yttrandefriheten? Inte tillräckligt, konstaterade Mitt i Musiken. Och det har de rätt i. Även om SKAP redan har ett samarbete med Freemuse kan vi göra mer. Jag önskar att vi alla fördjupar oss i denna fråga, då jag menar att vi inte är starkare än vår svagaste länk. Svagare än att vara utan sin yttrandefrihet är svårt att tänka sig.

Det är med andra ord viktigt för mig personligen att engagera mig i frågan om yttrandefrihet, eftersom den är en av förutsättningarna för mitt skapande. Det är lätt att glömma när man lever i Sverige, ett land där demokrati och yttrandefrihet är lika självklart som kranvattnet jag dricker. Det tackar jag för när jag tänker på Lapiro de Mbanga.

Alfons Karabuda

Kompositör

Publicerad: 
8 december, 2010