DJ Embee och Looptroop Rockers. Magnus Bergkvist föddes i Västerås och siktade på New York. På vägen blev han en av svensk hiphops största förgrundsfigurer och ambassadörer. Men han trivs ändå bäst när han får vara i bakgrunden eller i studion.
Magnus Bergkvists universum är en studio – The Wax Cabinet – i en källare, ett stenkast från Mariatorget i Stockholm. Det är långtifrån glamour. Arbetsdagen är luthersk. Checkar in vid halv nio, checkar ut vid 18.00 – tidigast. Arbetsintensiva perioder och det kreativa flödet styr alltid överstämpelklockan. Söndagsångest är ett okänt begrepp.
”Måndagarna kan vara fantastiska, men tisdagarna är nog ändå mina bästa dagar”, säger han. Magnus försöker hålla lördagarna rena, men på söndagarna är han ofta tillbaka i studion under några timmar.
”Jag har nog ofta prioriterat studion framför att träffa folk.”
LÅTSKRIVARPROCESSEN ÄR STRIKT professionell. Något utrymme att invänta inspiration finns egentligen inte. När idéer och uppslag till nya slingor eller beats inte dyker upp botaniserar Magnus Bergkvists istället i den digra låtbank som han byggt upp under flera decennier. Den är mer än välfylld med material och halvfärdiga idéer som han aldrig riktigt hunnit ta tag i.
”Det finns även färdiga låtar som jag arbetat med för länge. Det är inte ovanligt att det händer med låtar som jag verkligen gillar, men där jag nått ett stadium där jag inte kunnat ta dem vidare. Många av dem som jag hittar i banken har jag hunnit glömma. Det gör att jag kan se på dem med nya ögon.
”Jag är heller inte en sån som skäms över saker som jag gjort tidigare. Även om musiken kan låta daterad berättar den alltid om sin samtid. Det finns ofta något som man kan plocka upp eller utveckla vidare.
UNDER SENARE ÅR har han också utvecklat en egen metodik kring låtskrivandet som han gärna delar med sig av till andra. Det handlar bland annat om sätta press på sig själv att försök skapa något under bestämda former, ett sätt att avdramatisera denkreativa processen. När han beskriver den påminner det om ett slags brainstorming.
”Dogmat är att på under en timme skapa en tydlig, lyssningsbar idé. Ibland kör jag eller bandet i tre timmar, ibland sex timmar och i enstaka fall har jag kört 12-timmarssessions.
”Det är betydligt effektivare än vad man först tror. När man går igenom materialet efteråt hittar man väldigt ofta en kärna som man kan jobba vidare med.”
”Jag kan också ta fram ett album där jag själv under ett par timmar plockar ett par spår som jag jobbar om till helt nya låtar. Jag har mixat om hela album på det viset.”
Bandkollegan Promoe är lärare och har även testat metoden på skolelever.
”Det har fungerat väldigt bra. Barn är ju heller inte lika låsta vid konventioner som vi.” Att inte låsa sig vid konventioner är också något som Magnus Bergkvist strävar efter i sitt eget skapande, både som låtskrivare och producent.
”Jag har ingen musikteoretisk utbildning, det är också något som jag valt att undvika. Jag tror att det bara skulle begränsa mig. Jag vill hellre upptäcka på egen hand, och inte styras av vad som anses vara rätt eller fel.”
MEN VI BACKAR bandet. För den som följt den svenska hiphopens utveckling de senaste 20–30 åren är Magnus Bergkvist betydligt mer känd under pseudonymen DJ Embee, en av grundarna av legendariska Looptroop Rockers. Gruppen grundades i Västerås i början av 90-talet när han och Promoe – Mårten Edh – mötte varandra. Magnus Bergkvist hade knappt hunnit fylla tonåring när han skaffade sin första vinylspelare från Technics och började kalla sig DJ MC Marshall. När Cos.M.I.C – Tommy Isacsson – och Supreme – Mathias Lundh Isén – senare anslöt sig var kvartetten fulländad. Med små avbrott för privata sidoprojekt och förändrade familjesituationer har de lyckats hålla gruppen intakt.
Looptroop firar 25-årsjubileum i år. När man fyllde 20 år för några år sedan anordnades en utställning i hemstaden som sammanfattade karriären som gett ett internationellt erkännande och som tagit gruppen på långa turnéer utanför Sveriges gränser.
”Jag har kunnat leva på musiken sedan 1998, även om det också inneburit hårt arbete och knappa förhållanden i perioder.”
MAGNUS BERGKVIST ÄR den som håller i spakarna i Looptroop, han är dirigenten och den bokstavliga musikaliska motorn när gruppen står på scenen. Och han verkar trivas med att röra sig lite mer i bakgrunden.
”Jo … jag kanske har ett större kontrollbehov än de övriga. Det hänger väl samman med den rollen som jag har. Artisteriet har aldrig varit det viktigaste för mig.”
Debutalbumet Modern Day City Symphony, som kom 2000, räknas i dag som en modern klassiker inom den svenska hiphopen. När Sonic Magazine för några år sedan rankade hundra bästa album fanns den på listans plats 41. Debuten är en tät och ruff produktion, där man självsäkert rör sig mellan amerikanska och svenska influenser och referenser, ofta med politiskt universella budskap och radikal tyngd i texterna. Därför är det kanske inte så konstigt att gruppen haft en större publik utomlands, och inte alltid fått det breda erkännandet i svenska medier.
”Jag minns en intervju där man gjorde en stor sak av att The Ark skulle ge sig ut på en turné till en handfull städer i Europa. Samtidigt skulle vi ge oss i väg på en flera månader lång turné i Europa och spela på stora scener och festivaler, utan att det nämndes en rad om den saken i medierna.”
KARRIÄREN SOM PRODUCENT har pågått parallellt med Looptroop. Magnus Bergkvist har utsetts till svensk hiphops bästa producent men har också producerat och samarbetat med flera artister utanför de kretsarna, inte minst på självbetitlade album. Embee har bland annat gett ut album där Annika Norlin, José Gonzales och Nino Ramsby medverkar.
Samarbetena visar den musikaliska bredd som Magnus Bergkvist bottnar i som låtskrivare. Han har ett uttryck och en attityd till musiken som ligger påfallande nära jazzen. Det är också något som han verkar medveten om själv.
”En av mina absoluta favoritskivor är Miles Davis Kind of Blue. Även om det förstås är lite klyschigt att plocka världens mest sålda jazzalbum”
I vinylhögen i studion hittar man däremot en ansenlig mängd obskyra polska jazzplattor från 60-talet. Magnus Bergkvist förklarar det med att Looptroop är stora i Polen och plockar samtidigt fram en estländsk jazzskiva – Kollage – från 70-talet, när landet tillhörde Sovjetunionen. Det är en mix av folkmusik och jazz.
”Gruppen heter Collage, och det är otroligt bra”, säger han.
NYFIKENHETEN PÅ ATT upptäcka ny musik går som en röd tråd genom Magnus Bergkvists karriär. I slutet av 80-talet betydde en tonårings uppväxt i Sveriges största bruksort inte längre att man var predestinerad att börja jobba på ABB eller lämna stan. MTV hade just öppnat upp en ny värld som triggade i gång tonåringar över hela världen. Och den var inte större än att man kunde hitta importskivor hos den initierade lokale skivhandlaren, även om beställningarna var både analoga och tidskrävande.
Ett besök till Stockholm kunde ju också stilla jakten på den där ”tolvan” som importerats i endast tre exemplar. Men det räckte förstås inte särskilt långt om man ville ha den riktiga varan och drömde om East Coast hiphop och New York. Magnus längtan till USA skulle infrias under ett utbytesår under gymnasiet. Men New York blev en håla i Oklahoma innan han lyckades bli förflyttad till New Orleans och en mer levande musikscen.
VÄL HEMMA IGEN var det inte längre någon tvekan om att initialerna MB skulle transformeras till DJ Embee, med eget skivbolag och på egna villkor. Han flyttade också till Göteborg som varit hans bas tills för bara ett par åt sedan, då han bestämde sig för att ta steget över till Sveriges egen East Coast.
”Mina föräldrar trodde på frihet under ansvar. Det fanns heller ingen som ifrågasatte att jag ville syssla med musik. Min pappa Roger utbildade sig till psykoterapeut när jag var liten och skrev poesi. Och han har fortsatt att skriva poesi och andra texter.”
För några år sedan gav Magnus Bergkvist ut albumet Skuggpoeten där Esmeralda Moberg sjunger texter som är hämtade från pappa Rogers diktsamling Dikter från världens mitt med omnejd.
”Det är förstås ingen kommersiell succé, men det var en sak som jag länge hade velat göra.”
DET SOM OCKSÅ slår en när man skärskådar Looptroop Rockers karriär är att kontrollen över musiken hela tiden tycks ha varit självklar – på ett sätt som är svårt att hitta motsvarighet till bland unga band. De verkar aldrig ha behövt göra några avkall eller kompromissa.
”Ja, vi har aldrig suttit fast i några kontrakt. Det är alltid vi själva som gått till bolaget när vi ansett att skivan är färdig för att ges ut.”
Redan när Magnus Bergkvist var 20 år startade Looptroop skivbolaget David vs. Goliath och inledde ett samarbete med Burning Heart Records.
De var fullblodsentreprenörer. En expansiv och kombinerad kokosbolls- och slevförsäljning hade byggt upp självförtroende och gett tillräckliga marginaler för att kunna hävda ett musikaliskt oberoende i förhållande till de kommersiella krafterna som bolagen representerade.
Magnus har själv sammanfattat den informella ekonomins fördelar i låten Dom trevande åren, från skivan Bondfångeri: ”Köpte slevar på IKEA, kostade nio spänn för tre / Å sålde dom för si så där, fyrtio spänn styck / Tjänade två å fem per dag utan ett endaste jävla avdrag”
”Faktiskt min enda officiellt utgivna rap hittills”, säger han.
EMBEES OCH LOOPTROOPS sätt att jobba som producent, låtskrivare, artist och gruppmedlem de senaste 25 åren påminner alltså väldigt mycket om vad många bedömare redan anser är framtidens villkor för låtskrivare och artister. Man blir en mångsysslare som måste klara av flera roller för att kunna leva på musiken. Kanske är det mer naturligt för någon som tillhör den första generationen som redan som tonåring fick uppleva både internet och en gränsöverskridande digital musikmarknad. Ändå är det tydligt att Magnus Bergkvist kan längta tillbaka till den där analoga känslan som satte ramarna i början av karriären. En gammal Technics 1200 står undanstoppad i ett hörn av studion som ett slags påminnelse om alltings början.
”När jag nu skaffar utrustning vill jag gärna ha funktioner och reglage som du kan styra med händerna. Det ger en helt annan känsla.”
MEN HAN HÅLLER knappast på att bli nostalgisk. Magnus är bland annat engagerad i ett teaterprojekt för ensamkommande flyktingbarn. Ryktet säger också att håller på att vidga sin musikaliska vyer ännu mer och skriver musik till en kommande film.
”Vad har ni fått det ifrån, det är något som jag varken kan bekräfta eller dementera”, säger han och skrattar.
Och skulle den dagen komma när han inte längre kan leva på sin musik har han redan en plan klar.
”Jag har fortfarande en massa slevar kvar”, säger Magnus Bergkvist.
Magnus Bergquist
Aktuell med: Skrivit all musik, mixat (tillsammans med Hans Olsson Brookes) och producerat Promoes album Fult folk.
Musik jag minns: James Hollingworth & Karin Ljungmans Barnlåtar. Var helt tokig i den plattan som barn.
Textrad som jag bär med mig: Hello, hello hi. It’s me, myself and I. Det allra första som kom ur Promoes mun och fastnade i Portastudion i min pojkrumsstudio.
Ångrar: Att jag inte skickat runt mer låtar till artister runt om i världen. Satsat på att hela tiden göra nytt istället, när jag kanske skulle ägnat nån procent av den tiden till att placera låtar hos sångerskor och sångare och rappare som jag gillar.
Lyssnar helst på: Modal, djup, spirituell och blå jazz, modern soul, futuristisk R&B, framtidsbeats, lågbasteorier, brittisk underjordisk elektronisk musik, folk soul och rap från alla väderstreck
Musikaliskt mest stolt över: Alltid det allra senaste jag gjort, innan det kommit ut.