Medlem / 190402

Ny medlem: Filippa Nässil

Vad spelades hemma hos dig under uppväxten?
— Allt började med Rage Against The Machine i sexan. Det var då jag började skapa min egen musiksmak. Innan det var det pappas musik som Tower Of Power, eller Peter LeMarc som min mamma lyssnade på. Mycket Bob Marley också. Jag var i en reggaeperiod i några år som tonåring. Men Ozzy Osbourne ruskade om allt ordentligt med sin soloskiva Down to Earth 2001. Då var jag helt inne på att bli musiker och har jobbat för det sedan dess. 

Ditt band Thundermother beskriver sig som rock, blues, hårdrock, heavy metal … och soul?? Det sista känns rätt långt ifrån de andra stilarna.
— Ja, absolut. Alla i bandet älskar motown och gammal soul, men framförallt vår sångerska (Guernica Mancini, reds anm). Hon har en soulig rockröst, så vi tog med det i beskrivningen om oss.

Samarbetar du med andra musikskapare och artister?
— Jag har producerat eller varit med och producerat alla tre album med Thundermother och det är mitt huvudsakliga fokus. Jag är i olika studios nästan varje vecka och skapar låtar till bandet. Det är kul och spännande, men också läskigt, att samarbeta med välkända producenter och låtskrivare. Det har utvecklat mitt eget skapade, även om jag inte hittat någon som jag trivs med ännu. I veckan ska jag hem till (Andreas) Kleerup och spåna. Att få se hur andra jobbar utvecklar en. Man är aldrig fullärd.

Thundermother gör Europaturnéer som main act. Har ni behövt jobba för att en internationell publik ska upptäcka er … eller är det helt enkelt så att bra musik sprider sig av sig själv?
— Vi har headlinat fyra turnéer under 2018 och har ett späckat schema hela året. Det är fantastiskt att försörja sig på sin musik. Jag har kämpat så länge och njuter nu av varje dag. Vi spelar mycket live och spelas i tysk radio dagligen. Det är utomlands vi är mest uppskattade. Det gäller att ha bra låtar och det är därför vi testar samarbeten nu… men jag tycker ändå att de låtarna jag kommer på hemma är bäst, haha. Vi vann en tävling som tog oss till Kiss Kruise i Miami och efter det fick vi Kiss-publiken på köpet, vilket utvecklats till ett gig med Ace Frehley nu i oktober samt en USA-turné som vi kommer gå ut med snart. 

När alla medlemmar utom du själv lämnade Thundermother valde du att skapa en ny line-up och köra vidare. Vad är det i Thundermother som gör att bandet kan leva vidare oavsett medlemmar? 
— Det är mina låtar såklart … delvis också att jag är med och min scenshow gör bandet till det vi är. Men jag grundade bandet och har skrivit och producerat allt hittills. Därför såg jag ingen anledning att ge upp. Det är självklart för mig att turnera och skriva rockmusik och jag behöver bara hitta personer med samma visioner som mig för att få leva min dröm. Nu har jag gjort det och jag ångrar ingenting. 

Om jag frågar ifall det är ensamt/tufft att ta sig fram som kvinna inom metal – tänker du då ”shit, den där frågan har jag fått tusen gånger redan…” eller ”det där är ett viktigt, aktuellt ämne” ? 
— Nä då. Det är en bra fråga. Det är klart männen som styr branschen. Men vi har en kvinna som vi jobbar nära med på vårt förlag och det är kul. Det är tufft då många känner sig hotade av att det går bra för oss medan det går sämre för deras band (av killar), och så vidare. Många förband med dålig attityd, till exempel. Men vi är respekterade av dem som bokar oss och dem vi väljer att jobba med. 

En sista grej: Du har just blivit medlem i Skap. Varför gick du med? 
— Ni erbjuder hjälp med jurister och råd för låtskrivare, vilket är perfekt för mig som dagligen jobbar med sådana saker. Man kan träffa andra låtskrivare, få hjälp med kontrakt från förlag med mera. Det känns skönt att man inte är ensam!