Drygt 20 månader återstår av hans sista mandatperiod som ordförande för Skap, men Alfons Karabuda har inte sänkt tempot — snarare ökat. Allianser med techbolag, fortsatt strid för upphovsrätten, riktlinjer för ett grönare musikliv och trygghet för musikskapare är några av punkterna på agendan.
— Jag blir orolig när det saknas konkreta regler. Vem avgör när någon går över gränsen — och vem bestämmer var gränsen går?
Sommaren har rivstartat med värmebölja över hela landet och Almedalsvecka i Visby, och Alfons Karabuda deltar i den av Musikförläggarna arrangerade debatten ”Ska musikbranschens prisutdelare skilja på verk och person?”
— Det är en viktig fråga om moral och etik. Ska man verkligen prisa och premiera någon som misstänks för, säg, misshandel? Kanske inte — men den som blir utfryst enbart baserat på en misstanke om brott, får den någonsin chansen att komma tillbaka in i branschen? Priser har ju onekligen ett värde i så måtto att den som mottar priset kommer få sin musik mer uppmärksammad och spelad. Det innebär också att du i någon mån censurerar musiken, eller åtminstone påverkar dess möjligheter att nå ut, om du väljer att inte prisa en upphovsperson, säger Alfons och utvecklar vidare:
— Det är väldigt bra att Musikförläggarna tar tag i den här frågan och bjuder in till diskussion. Jag kommer ju från ett perspektiv av yttrandefrihet, och har bland annat arbetat under rådet för mänskliga rättigheter för att ta fram de första rapporterna om artistisk sådan. Och det finns ett stort problem när man öppnar för subjektiva bedömningar och lutar sig mot mänskliga rättigheter, för det är precis vad totalitära stater ofta gör: hävdar att de värnar om det allmänna bästa, men i själva verket sysslar de med kontroll och censur. Detta behöver vi vara medvetna om i den här diskussionen, och det är utmärkt att Musikförläggarna tar in så många olika vad de kallar remissinstanser i frågan. Det kommer nog krävas ett antal rundor innan vi når fram till något som faktiskt hjälper branschen — och framför allt de som är mest utsatta.
Han understryker att trygghet i branschen, för musikskapare, artister och musiker, är ytterst angeläget för såväl honom själv som Skap. Men att skapa trygghet snarare handlar om att värna individens rätt.
— Konstnärliga rättigheter och en stark upphovsrätt är viktigt för din trygghet, liksom jämlikhet. Inom Skap är vi individer, vi är inte bolag eller särintressen. Det hoppas och tror jag att våra medlemmar verkligen känner.
Alfons Karabuda, juni 2022
På tal om stark upphovsrätt: strax före midsommar kom ett yttrande från Lagrådet gällande ’upphovsrätten på den digitala inre marknaden’, det vill säga implementeringen av direktivet i svensk lag. I flera EU-länder har lagstiftningen inte blivit så stark eller tydlig som många hoppats. Så vartåt barkar det här i Sverige?
— Först och främst: vi måste fortsätta att vara stolta! Vi och våra allierade har varit med och drivit fram de viktigaste punkterna, och dessa finns kvar. Det ska vi glädjas och känna stolthet över. Vad gäller retroaktiviteten så har den till och med utökats, och på det stora hela blir paragraferna 18-23 väldigt bra. Direktivet var förvisso en kompromiss, men med tanke på att motparten inte ville ge oss någonting överhuvudtaget så är vi ändå nöjda.
Och motparten — det vill säga några av världens digitala giganter, anförda av Google — anade de varåt vindarna blåste? Såg de redan för flera år sedan skaparna och kulturvärlden samlas för att utkämpa striden om upphovsrätten?
— Nej, de såg definitivt inte detta komma. Vi upphovspersoner har inte haft en röst, ingen enad front, men när vi väl gjorde gemensam sak och samlades från många olika delar av kulturen — då hände det saker. Google trodde att deras sedvanliga sätt att motarbeta – genom att nonchalera och trycka till –skulle fungera. Men det gjorde det inte. Vi gick samman, och även fick politiker att inse att det var kulturen i deras länder som stod på spel … Det var denna enade röst som fick till stånd en förändring, säger Alfons.
Med detta sagt arbetar man redan på en fortsättning. Fortfarande stannar mycket pengar hos jättarna, i stället för att komma upphovspersonerna och kulturen till del. EU-kommissionen kommer ta upp vissa delar av direktivet igen, i länder där lagarna inte utformats så som det var tänkt. Kommissionen är alltså beredda att ta ytterligare steg och göra tillägg i direktivet.
— Det är verkligen en styrka att EU står på vår sida och att vi tillsammans fortsätter att driva detta. Vi får aldrig tillåta oss att vila.
Nej, den som representerar ett kollektiv som är beroende av upphovsrätten, samtidigt som till och med landets public service-institutioner tycker att upphovsrätt är krångligt — den kan inte gärna luta sig tillbaka och tro sig vara färdig. Alfons understryker att engagemanget från politiker och kulturmyndigheter ändå är glädjande stort.
— Kanske kan reglerna upplevas besvärliga. Men vi har ju regelverk för att skydda inte bara upphovspersoner, utan hela ekosystemet med konsument, samhälle, industri … man kan jämföra med en livsmedelsbutik: för handlaren vore det givetvis enklare att slippa datummärkning, innehållsförteckning och redovisning av ursprung. Men vore det bättre? För konsumenten, för livsmedelsindustrin? Visst är det konst vi ägnar oss åt, men kultur är också en industri! Och som i alla andra fungerande industrier måste alla vara med och betala, göra sin del.
Och nog vill de flesta konsumenter av musik och kultur göra rätt för sig. Om gratis smakat bäst så hade Napster och Pirate Bay aldrig fått konkurrens av Spotify, Netflix med flera. Många vore nog också beredda att betala mer än en dryg hundring i månaden för snudd på obegränsad tillgång till musik. Då vet de flesta ändå inte att över 70 procent av Spotifys abonnemangsintäkter går till annat än musiken vi lyssnar på. Men streamingjättarna brinner inte heller direkt för skäliga ersättningar till upphovspersoner – deras mål är att expandera. Och ju lägre abonnemangskostnad, desto fler är beredda att betala. Plattformar och streamingtjänster skruvar på sig och hävdar att det inte går att spåra eller räkna hem varenda stream eller uppspelning, att tekniken inte finns. Så vad är nyckeln? Jo, tekniken. Som finns.
— Man har skyllt på att tekniken brister. Men det gör den inte! Idag är det fullt möjligt att hålla koll på varenda stream och se till att pengarna inte bara hamnar rätt, utan att de hamnar där direkt. New Internet Media, som vi jobbar tätt med, och andra liknande aktörer har ju lösningen. Och när det är long-tail, alla dessa småintäkter som inte betalas ut till mindre aktörer, som faktiskt gör att streamingtjänsterna tjänar massvis med pengar — ja, då är det väl mer än rimligt att dessa små aktörer får ersättning för sin musik? Ökar vi insikter och kunskap kring hur detta fungerar, då stärker vi upphovsrätten.
Skap fortsätter därför att alliera sig med bolag inom music tech, som ovan nämnda New Internet Media och Utopia Music.
— Vi är med bolagen i utvecklingen av deras teknik så att den faktiskt möter våra behov. De har tekniken, vi har förståelsen för vad som behövs. Teknik och justa regelverk kommer förbättra våra förutsättningar radikalt. Och det finns vinster att göra även för de som tjänar på dagens modell, eftersom tekniken kommer förenkla processen så mycket.
Även samarbeten med större teknikbolag leder till stora förändringar, som det med Microsoft och deras lagringsmedia för Global Music Vault. Kommer det bli vanligare att kultursektorn ingår allianser med techbolag, som vill bidra till kulturen?
— Absolut. För några år sedan hade det inte hänt. Viljan kanske fanns, men sådana bolag har inte vetat vilka aktörer i vår bransch som är relevanta, och vi inom kultur har inte känt oss hemma i techvärlden. Men nu har vi hittat varandra, nu kan det hända grejer! Glasbiten för Global Music Vault är faktiskt genial. Håller i tio tusen år, och drar inte el … det är fantastiskt.
Non-fungible token, NFT, har närmast blivit synonymt med miljardärer, kändisar och lycksökare som betalat enorma summor pengar för digitala verk av oklart värde. Men NFT är inte Cryptopunks: det är själva kryptotekniken som används för att ”vattenstämpla” verken med ett ägarbevis. Och i likhet med all annan teknik har den inget eget värde; det är först när den appliceras i rätt sammanhang som den blir nyttig.
— I samarbete med IMC och New Internet Media planeras nu en test-streamingtjänst. Den kommer inte kommersialiseras, utan det handlar om att ta reda på och visa hur vi kan använda NFT-tekniken för att demokratisera en tjänst. Här har vi alltså en teknik som med hundraprocentig säkerhet kan visa ursprunget; det är ju otroligt intressant inte enbart för musiken, utan även för bilder, texter, nyheter och film.
Ett av Alfons egna verk, The Death of Tintagiles End är nu historiskt. Detta tack vare att verket för ett år sedan registrerades som ett LLC (en amerikansk bolagsform, mellanting mellan aktiebolag och handelsbolag) i Wyoming, USA. The Death of Tintagiles End har
1 000 upphovsrättsandelar, eller ”copyright-aktier”, med symbolen TDOTE. Varje NFT är, i sin egen rätt, också ett samlarobjekt eftersom det är den första upphovsrättsregistreringen någonsin baserat på ett smart kontrakt. Därmed kommer verket ge utdelning (det vill säga royalties) i enlighet med detta kontrakt. Krångligt? Kanske (New Internet Media kastar en del ljus över saken på sin hemsida). Men tvivelsutan en metod och teknik som kan få upphovspersoners framtid att präglas av demokratisering och decentralisering.
När en så stor del av hans tid ägnas åt strategiarbete, analyser, planering, teknik, algoritmer och AI känns det extra värdefullt för Alfons att då och då återvända till vad allting faktiskt handlar om: Musiken, skapandet. Ett sådant tillfälle gavs under Polar Talks i maj, i samtalen med Diane Warren: mångfaldigt Oscarsnominerad låtskrivare och ägare av musikförlaget Realsongs, det mest framgångsrika kvinnoägda och -drivna i branschen.
— Det var en boost att prata med henne. Diane Warren gör det hon gillar, på ett sätt hon trivs med, och är grymt bra på det. Hon äger alla rättigheter själv, driver bolag och skapar musik. Under jordbävningen i Los Angeles 1994 rasade alla hennes noter, texter, allt, i hennes lilla rum, men hon har låtit det ligga, för ”jag når ju fortfarande fram till pianot”. Jag tycker det är så härligt att bli påmind om det ibland, vad det är vi faktiskt jobbar för: den kreativa friheten och den helt individuella skapandeprocessen.
Alfons är fortfarande väldigt aktiv internationellt, bland annat som ordförande för IMC och hedersdito i ECSA. Vilka frågor tror han blir viktiga i höst och vinter?
— På ECSAs årsstämma fanns givetvis ett stort fokus på Ukraina och hur vi andra medlemsländer kan hjälpa och stötta. Så kriget kommer fortsatt ligga högt på agendan. I övrigt sker nu ett gediget arbete kring hur vi inom musiken kan bli grönare. Tack vare ett stort projekt och samarbete finns nu SHIFT Eco-guidelines som syftar till att stötta och hjälpa kultursektorn att arbeta mer miljöanpassat. Dessa guidelines kan man nu börja arbeta efter, och Skap kan bli först i Sverige med detta. Vi vill gärna påverka och uppmuntra våra systerorganisationer att göra samma sak. En del saker är redan självklara för de flesta av oss — ta tåget, ät vegetariskt och så vidare — men det finns andra, mycket stora utmaningar, som vi måste våga ta i. Live-spelningar har till exempel en väldig påverkan, där publiken står för 74% av avtrycket. Livespelningar utan publik är ju inte ett alternativ, så vi måste hitta sätt att hjälpas åt och bygga en infrastruktur som inte tär lika mycket på miljön. Visst finns andra akuta och brännande frågor: krig, upphovsrätt, teknik … men vi kan inte strunta i klimatet på grund av detta. Vi måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt.
Skap genomför just nu en omfattande medlemsundersökning för att bättre förstå kollektivets vardag, arbete, behov, utmaningar och relation till Skap.
— Vi kan ju inte utgå ifrån vad vi tror att medlemmarna tycker och vill. Så nu tar vi reda på det på riktigt. Vad är prioriterat för våra medlemmar, vad behöver de? Det är ju grunden för hela vår verksamhet! Och resultatet av undersökningen ska inte hamna i någon byrålåda, det ska leda till konkreta åtgärder, utveckling av verksamheten, helt enkelt mer av det som medlemmarna efterfrågar och behöver.
Pengar är alltid en brännande fråga i en grupp där många inte kan få kredit eller banklån trots att de kan visa på stadig inkomst under flera år tillbaka. Hur kan Skap stötta kollektivet ur ett krasst ekonomiskt perspektiv?
— Många medlemmar efterfrågar fler utbildningsinsatser, bland annat för att lära sig förstå och hantera sin ekonomi, och det kommer. Sedan tittar vi också på möjligheter: kan vi skapa förutsättningar för kollektivet genom att bygga relationer med banker, få dem att förstå musikskaparens verklighet, och på så sätt hjälpa våra medlemmarna att få lån och kredit? Som beställningsmusiker kan du ju stå på minus under ett projekt, kan du få ett lån under den tiden? Har man inte råd att köpa instrument kan man ju inte göra jobbet. Vi tittar på många olika lösningar, säger Alfons.
Ett annat önskemål från medlemshåll är fler möten, mer nätverkande. Under pandemin har Skap hållit otaliga digitala möten och seminarier, vilket är fördelaktigt eftersom alla kan delta, oavsett var de befinner sig. Men behovet av att mötas på riktigt är stort. Sådana möten och medlemsträffar har Skap redan återupptagit, och fler kommer det bli.
— Jag är så glad över att allt fler medlemmar hör av sig! De drar sig verkligen inte för att kontakta mig och mina kollegor om allt möjligt, med frågor, åsikter och tankar. Det ger mig och oss inspiration, styrka och en tydlig bild av var utmaningarna ligger. Jag är djupt tacksam för detta.