Musiklivet / 240202

”Fler och fler fattar att de har rättigheter och kan ta kontroll”

Producenten och låtskrivaren Fanny Hultman vill ha samarbeten utan prestige och ego, där man hellre delar lika än räknar sekunder.
— Det viktigaste är att låten blir så bra som möjligt, att man inte står på sig av ren egoism.

Om rättvis fördelning

Det är en svår fråga och något som har ändrats och utvecklats väldigt mycket de senaste åren. Det finns en äldre modell där allt är väldigt separerat, och så den nya skolan där de flesta gör många olika saker, typ producerar, skriver och är musiker samtidigt. Generellt tror jag på att dela lika på allt, om inte en person tydligt har gjort väldigt mycket mer än andra genom hela processen. Men man ska akta sig för att gå in och peta i ”jag skrev ett ord här, du la en snare där” och så, för det viktigaste är att värna om relationen sinsemellan.

Om att tillhöra minoritetsgruppen ”kvinnliga producenter”

— Jo men absolut, det är något jag tänker på. Dock tog det mer emotionellt utrymme i början av min karriär, ju bättre det gått och ju mer jag gjort desto längre bort har man kommit från det. Jag försöker att inte tänka på det för mycket, utan bara se det som det mest normala och rimliga att jag är en ”kvinnlig producent”. Många kommer försöka alienera en och då försöker jag undvika att göra det gentemot mig själv också. 

Vi alla (kvinnliga/icke-binära, reds anm.) jobbar med varandra väldigt återkommande och rekommenderar in varandra i olika sammanhang. Det finns massa bra nätverk och initiativ för att lyfta in fler kvinnor och icke-binära i branschen.

Min favoritdel av mitt jobb är kaffen man tar innan själva sessionen, då när man lär känna varandra och hittar vad man vill skriva om.

Samarbeta utan prestige

— Jag inspireras väldigt mycket av andra, det ger mig flest idéer och kreativt flow att höra folks livsberättelser. Min favoritdel av mitt jobb är kaffen man tar innan själva sessionen, då när man lär känna varandra och hittar vad man vill skriva om. Jag har nog inte en så konkret process egentligen, utan försöker bara utgå från att berätta historien bakom låten så rättvist som möjligt, både produktions- och låtskrivarmässigt.

— Stundtals kan jag jobba ensam, men annars är jag väldigt beroende av att samarbeta med andra. Det ger så mycket att kunna bolla idéer mellan varandra och komma framåt tillsammans. Sen är det viktigt hur man ger varandra feedback, att det görs på ett sätt som leder framåt och inte dödar idéer. Inte “nej det låter dåligt”, utan “jag gillar det här men inte det där, vi kan ju testa att…”.

— Jag släpper med glädje min idé när någon annans är bättre! Det viktigaste är att låten blir så bra som möjligt och att man inte står på sig av ren egoism. De kreatörer jag ser upp till mest skapar gemensamt utan prestige, tar beslut utifrån vad som är bäst för slutresultatet — inte vems idé det var. Det är då det blir bra på riktigt! Och man måste vara ödmjuk för att den bästa idén kan komma ifrån vem som helst, både den med minst eller den med mest erfarenhet i rummet.

Leva på musiken

— 2015 till 2017 pluggade jag på Musikmakarna och hade jobbat extra vid sidan av för att spara ihop lite ekonomisk buffert till efter examen. Sista terminen kom jag in som reserv på ett låtskrivar-camp med några minuters varsel. Där skrev jag en låt som skickades till Kygos management och senare släpptes med Ellie Goulding som feature. Det blev min första stora release och var en sån tvär vändpunkt för mig, “ok det här verkar funka?!”, helt sjukt. Efter det har jag jobbat med musiken enbart.

— Plötsligt började alla förlag ringa, det var väldigt konstigt och stressigt. För jag hade ju aldrig trott att jag skulle få göra detta på riktigt, att jag skulle vara attraktiv för dem. Då kände jag extremt mycket imposter syndrome. Eller ja… det gör jag fortfarande.

Upphovsrätt och avtal

— Jag har nog haft helt okej koll på rättigheter och hur det funkar med STIM och sådär, men visste inte så mycket om avtal i början. Jag har tagit jättemycket hjälp av Andreas Wendén, Pop-juristen, och det har spelat stor roll för att få till bra avtal.

— Samtidigt är det väldigt punk och härligt att de som är yngst nu, de vet sina rättigheter, de är pålästa och ställer krav när någon vill signa dem. Plus att vi kreatörer har börjat prata med varandra inför avtal och förhandlingar. Jag och mina kompisar ringer och frågar varann “vad fick du, vad tänker du om detta, hur mycket borde jag…”. Fler och fler har fattat att de har rättigheter och kan ta kontroll över sitt arbete och vad de skapar, I love it. ■