Förra fredagen presenterade regeringen äntligen sitt kraftigt försenade förslag till hur EU:s upphovsrättsdirektiv ska genomföras i svensk rätt.
Som väntat ser det i stort bra ut, med främst några frågetecken kring artikel 17 som behandlar plattformarnas ansvar. Paragraferna 18-23 som kommer att förändra och förstärka upphovspersonernas avtalsrättigheter för lång tid framöver ligger kvar starka med framsteg som:
- En rätt till skälig ersättning när de överlåter sina rättigheter i förvärvsverksamhet.
- En rätt till ytterligare skälig ersättning om ersättningen visar sig vara oproportionerligt låg i förhållande till förvärvarens intäkter.
- Rätt till information om hur verket har utnyttjats, om samtliga intäkter som verket genererat och om den ersättning som upphovspersonen/utövaren har rätt till.
- Rätt att häva ett avtal och behålla mottagen ersättning om förvärvaren inte utnyttjar verket inom rimlig tid.
Om förslagen till nya avtalsregler går igenom kommer yrkesverksamma kulturskapare att få mycket bättre förutsättningar att kunna leva av sitt skapande och ska ses som en stor seger för oss upphovspersoner och utövare.
Oklarheter och eventuell urvattning av paragraf 17 kan efter en snabbanalys beskrivas som att utredningen landar i fel slutsats:
- när det gäller exemplarframställningen
- huruvida livestreaming träffas av direktivet
- om man får öronmärka särskilt värdefullt innehåll i stay down-syfte
- när det gäller definitionen av vilka som träffas av direktivet, ex. skulle vissa aktörer kunna argumentera att de inte bör träffas av direktivet
- angående om det behövs ytterligare lagtext kring full rapportering
Ska man vara positiv så är utredningen:
- tydlig med att plattformarna är upphovsrättsligt ansvariga
- tydlig med att plattformarna bör skaffa licens hos sådana som Stim
- inne på att självklart bör sådana som Stim få full rapportering
Men utredningen landar inte i samma slutsats som t ex Stim gör när det gäller hur man ska åstadkomma detta.