UTAN MUSIK – INGEN TEKNIK

 

En tillbakablick på musikbranschen de senaste drygt 100 åren visar att teknikutvecklingen framför allt kretsat kring tre discipliner: möjligheten att spela in musiken, att reproducera och distribuera den.
     I dag finns allt detta inom räckhåll för varje person som har tillgång till en dator och en programvara som till exempel Pro Tools. 
I praktiken har utvecklingen lett fram till tekniken reducerats till ett hjälpmedel, där en kompositör kan ha full kontroll över teknik, sitt skapande och hur musiken sprids.
     Men så har det förstås inte alltid varit.
     Några nedslag i den moderna musikhistorien visar hur tekniken och musiken drivit på varandra – och i olika omgångar haft överhanden.

1880–1920

1877 förbluffas världen när Thomas Edison presenterar sin phonograph som kan spela in och återskapa ljud från en aluminiumcylinder. Det går knappt att urskilja Mary had a little lamb, men det räcker för att starta en reproduktionsrevolution som kommer att förändra hur musik konsumeras och skapa grunden för den moderna populärmusiken. Det begränsade ljudet gör att musiken spelas in under första åren ofta arrangeras med starka bleckblås-arrangemang, där gälla toner tränger igenom i ljudbilden. Det är inte heller svårt att föreställa sig hur den tidiga jazzmusiken anpassades efter inspelningsmöjligheten. På av den tidigaste bevarade fonografrullarna från 1904 i Bishop Hill i Illinois berättar den svenske emigranten Peter Wickblom som berättar om sin resa över till Amerika.

1920–1945

Utvecklingen kring ljudet sammanfaller med telefonens utveckling. Det är när de första elektroniska mikrofonerna med förstärkning och högtalare kommer vid mitten av 20-talet som inspelningstekniken lämnar akustiken och går in den elektroniska tidsåldern, ett paradigmskifte sker i musikbranschen. Radion och grammofonen får sitt genombrott.

År 1927 har den första ljudfilmen The Jazz Singer premiär. Symptomatiskt är att låtskrivandet blir mer nyanserat och dynamiskt med den nya teknikens möjligheter. En stor del av låtskatten i den amerikanska sångboken går tillbaka till de här åren. Filmklassikern Singin’ In the Rain, skildrar den här brytningstiden. 1936 presenterar Billboard sin första hitlista som ett sätt att manifestera den nyordning som följer med av musikbranschen blivit en industri.
     I början av trettiotalet påbörjas också de första försöken med den elektriska gitarren, något som kommer att revolutionera populärmusiken ett par decennier senare. Gitarristen Les Paul blir så småningom själv en av de stora innovatörerna, både när kommer till gitarrer och inspelningsteknik.

I Sverige kommer samtidigt de första stora skivartisterna fram, med storsäljande namn som Ulla Billquist och Harry Brandelius.
     Skap bildas 1926, som ett sätt att professionalisera rollen som kompositörer och driva in licenspengar i takt med att musiken får allt större spridning. ”Elektrifieringen” hade gett möjligheten att sprida inspelad musik till massorna som var den stora förändringen som branschen stod inför. Grammofonförsäljningen och den tillhörande försäljningen av noter och partitur var satt under prispress. Marknaden var heller inte reglerad och motparterna splittrade. I slutet av 20-talet kom Skaps kassa att fungera som ett slags buffert vid förhandlingarna med förlagen. Man kan jämföra läget med dagens debatt om digitaliseringens effekter på musiken och upphovsmännen möjligheter att försörja sig.

1945–1975

Med de nya magnetbanden följer stora lagringsmöjligheter och nya inspelningsmöjligheter.
I USA bygga de stora klassiska inspelningsstudiorna, många med koppling till filmfabriken i Hollywood.
     De stora skivbolagen etablerar sig, ett exempel är Capitol Records som bildas 1942 av låtskrivaren Johnny Mercer. Bolaget tas över av av EMI 1955, med fokus på att ge de stora artisterna exklusivitet.
     På skivtallriken skiftas 78-varvaren ut till förmån för vinyler som snurrar 33 och 45 varv. Formaten passar den första ungdomskulturen efter andra världskriget, som blir synonym med starten för rock- och popkulturen och de allt viktigare hitlistorna.

Multitrack-inspelningar blir vanligare, med möjligheter att lägga lager av ljudbilder. Det leder fram till Wall Of Sound och Motown. Beatles använder samma teknik i Abbey Road-studion, där man så småningom även startar sitt eget skivbolag Apple för att ta makten över sin musik.

När kassettbanden får sitt genombrott på sjuttiotalet får konsumenterna för första gången möjlighet att kopiera och dela musik – eller spela in direkt från radion – utan ersättningen till artisten (först 1980 införs en särskild kassettskatt i Sverige.) På skivornas innerpåsar kan man under samma tid läsa Home Taping is Killing Music, som är en del av en kampanj startad av brittiska BPI, med de stora bolagen som medlemmar. (Symbolerna som används ska några årtionden senare bland annat plockas upp av sajten Pirate Bay.)

Under sextio- och sjuttiotalen förändras också synen på den professionelle låtskrivaren som blir singer-songwritern som framför sin egen musik för egen publik. Klassiska låtskrivare som Carole King, Laura Nyro och Neil Diamond tillhör dem som kliver ut från Brill Building och blir framgångsrika soloartister.

I Sverige blir den självständige artisten så småningom synonym med både proggrörelsen och punken. Artisterna startar egna bolag och låter tekniken tjäna både ideologiska och musikaliska syften.
     ABBA spelar samtidigt in flera av sina hitsinglar i klassiska Metronome-studion där Michael B Tretow jobbat som ljudtekniker sedan 1968.
     När Skap fyller 50 år 1976 ger man ut en jubileumsskiva med – en LP med en sida progg och en sida med ABBA. Det är endast gåvoexemplar, och all försäljning är förbjuden.

1975–

Den digitala revolutionen, som skapat den musikbransch som vi lever med i dag, påbörjas i mitten av 70-talet, med främsta syfte att omvandla analogt inspelad musik till digitala versioner.
     Ry Cooders klassiska Bop ’Til You Drop från 1979 är det första album som spelas in helt digitalt, och den japanpressade vinylen anses vara den som bäst återger det nya ljudet som gäller i fortsättningen.
     Samma år lanseras även den första CD:n, men det ska dröja några år till innan CD:n lanseras fullt ut kommersiellt på den amerikanska marknaden.
     Med CD:n följer ett kraftigt utökat lagringsutrymmet, dubbelt så mycket som en LP. Det ger också möjligheter till att skapa musik i större format, vilket tydligt återspeglas i 80-talets tidiga digitala inspelningsteknik, där tekniken ofta får en huvudroll.
     Samtidig ger den komprimerade tekniken möjligheter till småskalighet. 1982 spelar till exempel Bruce Springsteen in Nebraska på Teac Tascam 144 portastudio.

Parallellt uppstår genrer som helt utgår från den digitala teknikens nya möjligheter, inte minst via synthmusiken som blev ett samlingsnamn för allt möjligt nytt som producerades.
     Hip hoparna samplar friskt och vågat, i en tradition som bygger på DJ-kulturens remixer och som gjorde vinylens 12-tummare till ett ledande format på diskoteken.

I Sverige får vi i början av 90-talet kommersiell TV- och radio, vilket även får återverkning på musikindustrin. Stims fördelningssystem förändras och textförfattarna jämställs för första gången med kompositörerna.
     Några år in på 90-talet får internet sitt genombrott och människor skaffar persondator via förmånliga subventioner och börjar bränna av CD:s istället för att spela in kassetter och köpa skivor.

När vi närmar oss millenieskiftet proklamerar politikerna att Sverige ska bli ett världsledande land inom IT och alla ska få bredband i sina hem. Nya packade ljudformat som mp3 introduceras och CD:n utmanövreras. Plötsligt får vi plats med Beatles samlade produktion på en cd och kan samtidig springa ett joggingpass med hela skivsamlingen i en mp3-spelare i bröstfickan.
     På internet uppstår snart diverse delningstjänster, och det tar inte lång tid förrän mp3-formaten skickas runt över hela världen med fildelningtjänster som Napster och Limewire.
     Lika snabbt tappar musikindustrin kontrollen över hur musiken sprids – och skivbolagens intäkter faller som en sten. Under några år befinner sig branschen i ett slags limbo där juristerna jagar efter case som kan bli prejudicerande – och till slut ställs några de mesta framträdande personerna bakom fildelningstjänsterna bakom skranket.
     Samtidigt inser alla att något annat måste till, en ny marknad som förändrar mönster och människors beteenden – utan att man behöver ta till juridiska processer.

När så Spotify lanseras 2008 i form av en licenserad streamingtjänst ställer sig musikindustrin bakom den – och skivbolagen får samtidigt andelar i Spotify. De svenska upphovsrättssällskapen spelar en nyckelroll i förhandlingarna som blir vägledande när Spotify ska skriva nya avtal för övriga världen. 
     På bara några blir Spotify i praktiken synonymt med den svenska kommersiella musikindustrin.
     Samtidigt tillkommer andra streamingtjänster, som till exempel Soundcloud som många artister – både etablerade och oetablerade – idag använder som plattform för att sprida sin musik.
     Spotify har under åren fått mycket kritik för ersättningsnivåer som inte motsvarar ”gamla tider”. De nya generationerna musikskapare har samtidigt en annorlunda syn på tekniken och ersättning. De har ingen historia att jämföra med. Deras utgångspunkt är affärsmodeller och sökfunktioner på internet, som prioriterar kvantitet och volymer som i slutänden blir mer utslagsgivande när allt fler ska dela på samma kaka. Det speglar även den pågående diskussionen om hur innehåll sprids och kontrolleras på sociala medier.
     Och för låtskrivaren leder det fram till en brutalare uppdelning mellan dem som kan leva på musiken, och de som inte kan göra det.
     Kort sagt: The winner takes it all!
     Samtidigt visar de stora bolagen som Facebook och Youtube upp 30–40 procentiga vinstmarginaler. Förhållandet understryker en obalans som angränsar till monopolmarknadens osundhet. Både upphovsrättssällskap och konkurrensmyndigheter har med andra ord goda argument för att ifrågasätta såväl vinst- som ersättningsnivåer.

Och där står vi nu: Vi lyssnar på musik i smartphones och en läsplatta har gratis inspelningsmöjligheter, med funktioner som för bara några år sedan skulle kosta flera hundra tusen. I botten finns en paradox: Den enskilde låtskrivaren har rent tekniskt aldrig haft större inflytande över och möjlighet att skapa och sprida sin musik, samtidigt har det blivit mer komplext att göra kommersiella anspråk på den. Men med makt följer också möjlighet att förhandla bättre villkor. Därför är det viktigt att den artist och låtskrivare som i dag ”äger” de stora fönstren och toppar alla spellistor också förstår att värdera sina rättigheter till en nivå som gör allt fler kan leva på sin musik.
     Det är också därför som arbetet med att reformera upphovsrätten nu är så viktigt, med gemensamma spelregler internationellt.
     Man kan alltså räkna med att diskussionen om teknik, rättigheter och affärsmodeller lär fortsätta.
     Och vi är tillbaka där vi började, på ruta ett: utan musik – ingen teknik.

Text: Peter Willebrand
Illustrationer: Katarina Fegraeus

(Texten är tidigare publicerad i Skaps årsredovisning 2018)

Publicerad: 
29 maj, 2019